World Team Cup 2009 i Linz, Österrike

Av Gunnar Geisle

Det var andra året i rad som jag reste till Österrike för att se pingis 
och även i år fick jag vara med om en turnering i världsklass. 
I fjol gällde det Austrian Open i Salzburg (där Timo Boll var ”outstanding” i herrsingel) 
och i år den 22- 25 oktober World Team Cup (världscupen för lag) 
i Linz där kineserna hade uppvisning. 
Den totala prissumman var US$ 300 000 och det är troligen rekord inom bordtennis. 
Enligt österrikiska media var det här den mest betydelsefulla 
bordtennisturnering som någonsin arrangerats i Österrike.

Världscupen för lag har spelats varje år sedan 1991 och är en 
stor internationell turnering - från och med i år mellan 
de tolv - tidigare de åtta, bästa nationslagen bland herrar och damer i världen. 
Ökningen av antalet lag beror på att Internationella bordtennisförbundet (ITTF) 
ville att även lag från Afrika, Oceanien, Latinamerika och Nordamerika skulle få en chans. 
De spelade i en separat Intercontinental Cup (ICC). 
Från Afrika deltog Egypten, från Oceanien Australien, 
från Latinamerika Brasilien och från Nordamerika Kanada på herrsidan. 
På damsidan från Afrika Egypten, från Oceanien Australien, 
från Latinamerika Venezuela och från Nordamerika USA. 
Från Asien och Europa deltog på herrsidan Kina, Sydkorea, Hong Kong, Singapore, 
Rumänien, Tyskland, Tjeckien och Österrike och på damsidan Kina, Singapore, 
Hong Kong, Japan, Rumänien, Ungern, Nederländerna och Österrike. 

Svenska landslaget hade inte kvalificerat sig. 
Lite förvånande var det, tycker jag, att inte Danmark fick vara med 
bland herrarna trots silvermedaljen nyligen vid EM i Stuttgart. 
Likaså att Polen, som också tog silver vid EM, inte fick vara med bland damerna. 
Kanske hade ITTF bestämt vilka som skulle få delta innan EM? 
Värdlandet Österrike fick delta med ett herrlag och ett damlag.

Turneringen startade på torsdagen den 22 oktober med cupspel för lagen från 
Afrika, Oceanien, Latinamerika och Nordamerika. 
De gjorde upp om vilket lag som skulle gå till slutspel. 
Det herrlag som gick vidare blev Brasilien och bland damerna USA.  
Lagen fick i slutspelet möta det lägst rankade nationslaget från Asien och Europa, 
som var Tjeckien respektive Rumänien. Det gick inte så bra. 
Både herrarna från Brasilien och damerna från USA fick stryk med 0-3.

Kinesisk dominans
Att Kina skulle dominera både på herr- och damsidan hade nog de 
flesta trott och så blev det också i hög grad.  En som verkligen imponerade var Ma Long. 
Han blev känd här i Sverige i samband med SOC 2005 i Göteborg. 
Då var han 17 år och slog ut världsmästaren från 2003, Werner Schlager, i åttondelsfinalen med 4-0. 
Många trodde att han också skulle ha en chans mot Timo Boll men den gången var 
Timo starkare och han vann i kvartsfinalen med 4-2. 
Ma Long har utvecklats sedan dess och i de två första seten mot 
Joo Se Hyuk i finalen här i Linz mellan Kina och Sydkorea spelade han så gott som felfritt, 
11-3. 11-3. 
Han fick visserligen stryk tredje set men kom tillbaka i fjärde och vann matchen med 3-1. 
Kina vann med 3-0 och det gjorde man också i kvartsfinalen mot Rumänien och i semifinalen mot Hongkong.

Österrike utslaget
Lottningen hade utfallit så att Österrike i den första kvartsfinalen fick möta Sydkorea. 
Det började med setseger för Robert Gardos mot Oh Sang Eun och för Werner Schlager mot Joo Se Hyuk. 
Det var också allt. 
Schlager lyckade inte upprepa segern mot Joo Se Hyuk från VM-finalen i Paris 2003 
och Gardos vann bara första setet mot Oh Sang Eun. 
I lokaltidningen kunde man läsa ”Das Fest geht ohne Österreich weiter” 
(festen fortsätter utan Österrike) och många i hemmapubliken var säkert besvikna.

Petr Korbel diskad
En beklaglig händelse inträffade i kvartsfinalen mellan Tjeckien och Tyskland på fredagskvällen. 
Tjecken Prokopcov hade något överraskande vunnit över Christian Süss. 1- 0 till 
Tjeckien. I nästa match skulle tjeckiske ettan Petr Korbel möta Dimitrij Ovtcharov. 
Publiken var förväntansfull. 
Kanske kunde Tjeckien ha en chans att vinna över Tyskland? Ovtcharov fanns i hagen, 
men Korbel kom inte ut till spel. 
Publiken väntade och väntade och man såg att det pågick diskussioner i ”spelarbåset”. 
Både överdomaren Josef Waizinger, Österrike och ITTF:s representant Karl Jindrak var där. 
Först efter nästan en halvtimmes avbrott kom besked till publiken: 
Korbel var diskvalificerad på grund av att hans racket inte blivit godkänd. 
Det medförde att det blev 1-1 och sedan direkt 2-1 till Tyskland 
eftersom Korbel även skulle ha spelat i dubbelmatchen. 
Tjecken Prokopcov gjorde därefter på nytt en kämpamatch och vann över Patrick Baum med 3-1. 
Det stod 2-2 men i avgörande matchen fick dock  tjecken Lubomir Jancarik ge sig mot ”Dima” Ovtcharov. 
Jancarik kämpade väl vilket siffrorna 10-12, 9-11 och 11-13 visar.

Korbels diskvalificering var en beklaglig händelse för publiken, 
för arrangörerna och för bordtennissporten. 
Varför fick publiken vänta så länge på besked?  
Fram till denna händelse hade allting gått mycket bra för arrangörerna 
men det här blev en plump i protokollet. 
Är det alltför krångliga regler när domaren ska bestämma om en racket ska godkännas eller inte? 
Det undrar jag eftersom det behövdes nästan en halvtimmes diskussion för att bestämma om 
Korbel skulle diskvalificeras eller inte?

Inga ”PingPong Vikings”
I pauserna var det under finaldagen på söndagen underhållning med både gymnastikuppvisning 
och brasilianska dansöser. Speakern presenterade närvarande digniteter från ITTF, 
president Adham Sharara, Österrikiska bordtennisförbundets president Gottfried Forsthuber, 
Övre Österrikes bordtennisförbunds president Hans Friedinger, 
staden Linz borgmästare Franz Dobusch med flera. 
ITTF:s president var på plats inte bara finaldagen utan under hela turneringen. 
Den enda hejarklack som sågs till var ett 50-tal kineser som viftade med 
kinesiska flaggor under semifinalerna och finalerna. 
Österrikarna hade säkert många supporters på plats men de 
syntes eller hördes inte mycket, ingen hejarklack. 
Jag hade trott att de skulle ha hejats fram av en klack liknande 
svenska ”PingPong Vikings” i kvartsfinalen mot Sydkorea.

TV-sändningar
Inte mindre än 15 internationella TV-bolag hade fått tillstånd att 
sända från WTC i Linz. Bland dem fanns Kinas TV ”CCTV” ,  
Japans största privata TV-bolag ”TV Tokio” och Eurosport. 
Det sistnämnda TV-bolaget sände cirka fem timmar med svensk kommentator 
både direkt och i efterhand.

Werner Schlager Academy
Arrangörerna hade gett ut ett elegant program med många fina färgbilder. 
I programmet finns också en artikel om Werner Schlager Academy. 
Det handlar om ett nytt stort internationellt 
tränings- och utbildningscentrum för bordtennis i Schwechat, 
en stad nära Wien. 
Där kommer det att bli en träningshall med plats för 30 bord och en 
större hall där man kan ha stora internationella turneringar. 
Bygget pågår för fullt och centret kommer att öppnas sommaren 2010. 
Kostnaden är beräknad till €46,2 miljoner. En mycket känd internationell tränare, Mario 
Arnizic, kommer att engageras. 
Werner Schlager själv har ingått i ledningen för projektet alltifrån starten 2008. 

Bra arrangemang
Det här var nog första gången en så här stor bordtennistävling arrangerades i Linz. 
Staden är i år en av de två kulturhuvudstäderna i Europa (den andra är Vilnius). 
Kanske var det en bidragande orsak till att Linz fick arrangemanget? Jag tycker att allt gick bra, 
med undantag för incidenten med diskvalificeringen av tjecken Petr Korbel. 
Informationen dröjde alldeles för länge. 
Det hela kunde ha skötts på ett bättre sätt. 
Ett plus ska arrangörerna ha för snabb resultatservice på den 
elektroniska anslagstavlan där man till och med hade bilder på spelarna.


Bildtexter:

Bild 1:
Kinesen Ma Long var den bäste spelaren i World Team Cup i Österrike och 
matchen mot Joo Se Hyuk, Sydkorea, var nog turneringens mest sevärda match. 
Foto: Heinz Strelec

Bild 2:
Världens bäste defensivspelare är troligen sydkoreanen Joo Se Hyuk (bilden) 
men han hade ändå ingen chans mot världstvåan, kinesen Ma Long i toppform. Förlust med 1-3.
Foto: Heinz Strelec

Kinesen Ma Long var den bäste spelaren i World Team Cup i Österrike
och matchen mot Joo Se Hyuk, Sydkorea, var nog turneringens mest sevärda match.
Foto: Heinz Strelec



Världens bäste defensivspelare är troligen sydkoreanen Joo Se Hyuk (bilden)
men han hade ändå ingen chans mot världstvåan, kinesen Ma Long i toppform.
Förlust med 1-3.
Foto: Heinz Strelec